Valet att medicinera
"Jag är i chock. Lilla har varit på strålande humör många morgnar nu. Inga problem alls att komma iväg till skolan. Han kvittrar, öser kärleksförklaringar över mig. Jag är bästa mamman i världen. Han älskar mig mest i världen. Pussar, kramar och gos. Idag klädde han på sig utan minsta gnäll, som många morgnar senaste tiden. Färdigklädd och borstar tänderna själv när jag ber honom. Inga konstigheter. Idag stängde han av teven och klädde på sig ytterkläderna när jag bad honom första gången. Tog FRIVILLIGT ut soporna och gick ut i förväg för att slänga dem. Vilken guldmorgon! Vågar jag börja hoppas på att medicinen äntligen fungerar?" Texten skrev jag för några veckor sedan, och jag är fortfarande lite i chock över hur väl det fallit ut med den senaste medicinen. När vi fick resultatet av utredningen för över ett år sedan och blev erbjudna möjligheten att börja medicinera för att underlätta vardagen för Lilla, visste jag att det kunde ta tid att hitta rätt. Det kunde ta några må...