Hjärnspöken och tanketrassel

För snart ett år sedan skrev jag ett inlägg om medicinering  och det är så intressant att gå tillbaka i tiden och läsa om hur tidigare perioder varit, både på gott och ont. Då var det ett väldigt positivt inlägg och vi började se ljuset i tunneln. Men det bästa (och ibland värsta) med livet är ju att man aldrig vet vad som väntar. Idag kommer jag skriva ett inte riktigt lika positivt inlägg om vårt nuläge. 😓 Det är så många vändor fram och tillbaka hela tiden att jag inte riktigt kommer ihåg anledningen till att vi till slut avbröt medicinen som då fungerade så bra. Förmodligen avtog de positiva effekterna efter en tid och efter att ha ökat dosen gissar jag att det blev som med flera av de andra medicinerna = inte alls bra.  Vi fick hur som helst prova på concerta framåt sommaren, vilket vi tyckte gav en bra effekt. Under semestern fick jag dock med mig en burk medicin av en annan tillverkare från apoteket (det där är ju också en hel vetenskap om olika tillverkare, tillsatser...

Hej på er mitt i jullovet! Det var väldigt länge sedan jag skrev något här i bloggen, har till och med funderat ibland på att stänga ner den helt men faktum är att jag ju har den som ett verktyg att ventilera om stort som smått i livet. Så jag har den vilande i långa perioder så får inläggen komma när de kommer helt enkelt. Nu blir det ett par inlägg på rad dock. Dessutom har jag bestämt mig för att kalla barnen vid namn hädanefter. De flesta som läser antingen känner eller är bekanta med mig ändå och vet vilka mina barn är så det finns ingen anledning att hymla. 😄 Nu är det jullov och vi har ändå haft en del fina dagar. Jul och nyår kan ju bli väldigt överväldigande, inte minst för barn med npf. Här hemma gick det dock förvånansvärt bra med släkt, vänner, olika julfiranden (först pappa och sedan med mig) på samma dag, julklappar och förväntningar. På julaftonskvällen kunde vi se tillbaka på dagen med värme.  Dock är förberedelse a och o hos oss, så jag och Kians pappa hade regelb...