Hjärnspöken och tanketrassel

Idag har känts nästintill oändlig. Inte på ett dåligt sätt, bara väldigt lång. Vi slutade tidigt och jag tog en promenad i solen när vi kom hem. Lyssnade klart på min ljudbok, Där kräftorna sjunger. Vilken fullkomligt fantastisk bok! En av de absolut bästa jag läst/lyssnat på.  📖   Häromdagen fick jag  några  långklänningar av min mamma. Provade när jag kom hem, varpå Lilla blev alldeles till sig. Han tyckte jag var SÅ vacker och alltid borde gå klädd sådär! Han kunde inte sluta prata om hur vacker han tyckte att jag är och vilken tur han har som har en så vacker mamma. Det är sannerligen en kärleksfull liten kille jag har!  🥰 Han frågade sen om jag är kär i någon - han tycker det är så viktigt att jag gifter mig någon gång. Det är återkommande ämnen i våra diskussioner, om, när och med vem jag borde gifta mig. Han lider uppenbarligen mer än mig över min ”ensamhet”. Gullisen! 😅 Självklart kan jag känna mig ensam och ledsen   ibland över att inte ha någon...

Det är konstigt egentligen. Så mycket tid och energi jag lägger på att oroa mig för mitt lilla barn och hans kompisrelationer. Att han aldrig visar intresse för att umgås med andra barn. Rädd för att han ska bli ensam och utanför om han inte börjar intressera sig. Och när han väl ska leka med någon blir jag nervös och rädd att något ska gå snett. När man har ett barn som inte riktigt är som "alla andra", som (till skillnad från de flesta andra jämnåriga) inte visar något större intresse för att leka med andra barn, som för det mesta är fullkomligt nöjd med att vara för sig själv och bara göra det man själv är intresserad av. Då är man liksom inte riktigt van vid att ha andra barn hemma. Så när det plötsligt händer och det sitter TVÅ andra ungar i soffan tillsammans med det egna barnet, då är det lätt att bli lite upp och ner. Man vet liksom inte vad man ska göra av sig själv, står och trampar som en otålig travhäst i köket, vankar av och an och funderar på vilken roll man ska...

När våren äntligen kommer, kommer även min motivation och energi som ett brev på posten. Jag blir eld och lågor över att börja planera för allt som komma skall. Vi har flyttat mycket genom åren och jag har behövt planera för en ny balkong/uteplats nästan varje år. Varje flytt har jag tänkt att "nu, här ska vi bo länge". Så har det inte blivit. Senaste flytten var dock nödvändig av personliga skäl och denna gången vågar jag återigen säga, fast med lite mer säkerhet, att här kommer vi nog bli kvar ett tag. Vi bor helt idealiskt! Nära skola och min favoritaffär, med tvättstugan en trappa ner i samma hus, alldeles lagom stort och med en balkong i hörnläge. Vi stormtrivs allihop och jag hoppas innerligt att jag inte får ännu ett infall att byta bostad. Det är inte alltid positivt att vara en rastlös själ, man kan få mycket gjort men tillvaron är alltid under förändring. Hur som helst. Senaste flytten bytte vi stor uteplats med egen trädgårdstäppa till en balkong på 4x1,5 m. Jag äl...