Vårkänslor på gott och ont

När våren äntligen kommer, kommer även min motivation och energi som ett brev på posten. Jag blir eld och lågor över att börja planera för allt som komma skall.

Vi har flyttat mycket genom åren och jag har behövt planera för en ny balkong/uteplats nästan varje år. Varje flytt har jag tänkt att "nu, här ska vi bo länge". Så har det inte blivit. Senaste flytten var dock nödvändig av personliga skäl och denna gången vågar jag återigen säga, fast med lite mer säkerhet, att här kommer vi nog bli kvar ett tag. Vi bor helt idealiskt! Nära skola och min favoritaffär, med tvättstugan en trappa ner i samma hus, alldeles lagom stort och med en balkong i hörnläge. Vi stormtrivs allihop och jag hoppas innerligt att jag inte får ännu ett infall att byta bostad. Det är inte alltid positivt att vara en rastlös själ, man kan få mycket gjort men tillvaron är alltid under förändring.

Hur som helst. Senaste flytten bytte vi stor uteplats med egen trädgårdstäppa till en balkong på 4x1,5 m. Jag älskar utmaningen i att göra det absolut bästa av det man har och jag har suttit och sökt mycket inspiration på Google. Mitt mål är att skapa en plats man vill vara på, att kunna sitta och mysa hela kvällar bland växter, filtar och mysig belysning. Hittade en fantastisk balkong jag tänker eftersträva. Bara kolla så mysigt det ser ut!

När motivationen och energin dimper ner kommer även rastlösheten krypande. Jag vill så mycket, planerar så mycket och förväntningarna på livet är stora. Orealistiskt stora emellanåt. Då ligger ångesten nära till hands, redo att ta över när man minst anar det. Jag blir stressad, får prestationsångest och den där positiva energin övergår i rastlöshet och irritation.

Det hjälper heller inte till att man är sittande på hemmaplan hela tiden, att väggarna och gränserna är hårdare än någonsin nu i samband med det galna läget i samhället. Man kan inte åka bort på samma sätt, man kan inte göra samma saker för att förgylla tillvaron.
Jag älskar vardagslyx, att kunna hitta på saker tillsammans med både barnen och vännerna. Åka bort, om så bara för en heldag. Små saker som gör helger och lov speciella och extra mysiga är inte längre möjliga på samma sätt.
Vi älskar hemmamys, att bädda ner oss i soffan och se på film tillsammans, att spela spel och bara vara tillsammans. Men man behöver omväxling och efter ett år av hemmasittande längtar vi ut och bort. Påsklovet hittills har inte varit särskilt roligt. Barnen är rastlösa och vill inte göra något och jag håller på att krypa ur skinnet.

Jag älskar att vara utomhus och hade gärna packat utflyktsväskan var och varannan dag. Åkt till olika utflyktsmål, fikat, grillat korv och bara njutit av naturen. Men mina barn gillar inte vare sig utomhusaktiviteter eller naturen i större utsträckning. Om jag någon gång lyckas få med dem ut på utflykt blir det efter en timmes bråk och tjurigheter. Sedan får man njuta snabbt innan intresset och orken tryter och man får åka hem igen. Jag är avundsjuk på de familjer som har utomhusaktiviteter som gemensamt intresse. Där barnen älskar att klä på sig och gå ut och uppskattar att bara ge sig ut bland stock och sten. 

Det har ingenting med vana att göra, för jag har släpat med mig barnen ut ofta sedan de var väldigt små och från början tyckte de mycket om det. Sedan har det bara vänt och jag väljer oftare bort den typen av aktiviteter för att jag vet hur mycket energi det krävs av mig att genomföra något som i slutändan inte blir särskilt trevligt ändå. 

Det är gnälligt idag. Men så får det vara just nu. Snart är påsklovet slut och vi går vidare mot den underbara sommaren. Då blir allt så mycket härligare och är det något mina barn gillar så är det att bada! Jag kanske till och med ska försöka få med mig barnen ut på en liten tur idag, bara för sakens skull. Jag får baka något gott och muta med fika. 😄