En stilla önskan inför det nya året

Jag läser ofta i olika forum på Facebook, kommentarer från vuxna människor där man ständigt har en anklagande ton mot barn och ungdomar kring saker som hänt, stort som smått. "Var är föräldrarna?!" undras det ofta över, ofta följt av många kommentarer där ännu flera vuxna minsann tycker att föräldrarna är riktiga skithögar och barnen är ännu värre. Utan att för den delen behöva känna familjerna överhuvudtaget.

Jag tycker folk ska vara väldigt försiktiga med att skrika ut att ungar som gör hyss automatiskt är ouppfostrade. När blev alla så jäkla präktiga?!

Överallt lyssnar jag på historier om hyss som folk gjorde förr när de och deras kompisar var unga, såna som i högsta grad liknar de som barn gör än idag. Man sprang på skoltak, tände eld på saker, tävlade om vem som sprang närmast bilarna på motorvägen, kastade kottar/sten på förbipasserande bilar och slogs.

Självklart finns det ouppfostrade barn. Föräldrar som av olika anledningar inte orkar engagera sig i sina barns beteende. Sen finns det en uppsjö föräldrar som gör allting rätt men ändå får barn som gör hyss. Av tusen olika anledningar. Man kanske vill imponera på den snygga killen/tjejen? Man kanske vill utmana sig själv. Man kanske ropar på hjälp. Eller så kanske man har en eller flera diagnoser som gör att man inte har ett fungerande konsekvenstänk och en bristande impulskontroll. Eller så är det bara barn. Nyfikna, vetgiriga och utmanande. Ungdomar som utforskar världen på ett sätt som är alldeles rimligt för dom men helt orimligt i en vuxens ögon.

Jag försvarar inte när ungar gör brottsliga saker. Saker som skadar dom själva eller andra, eller som förstör någons egendom. Men för sjutton, inför detta året önskar jag att folk kunde sluta vara så jäkla präktiga bakom sina skärmar. Jag fasar för när mina barn blir äldre och gör dumheter ute på köpingen, och jag ska behöva läsa på Facebook om hur jävla ouppfostrade ungarna är nuförtiden, att föräldrarna inte har en aning och inte bryr sig.

För vi är så många som bryr ihjäl oss, som gör allt men ändå inte räcker till. Tänk efter före.