Insikter, visioner och det kvävande höstmörkret

Sitter här i mitt kök, med klockornas tickande som enda bakgrundsljud. Kian är hos sin pappa och Kelly åkte precis på kubb-tävling hos min bror och hans tjej i Nybro. Jag minns inte när jag var helt ensam hemma senast, inte för en hel dag i alla fall, så jag passar på att njuta av lugnet.

Det är något jag märkt av det senaste året - att jag föredrar att ha det tyst omkring mig, både hemma och på promenader. Jag väljer sällan att lyssna på musik när jag är ute och går numera, låter istället tankarna fladdra fritt och lyssnar till gruset som knastrar under fötterna, fåglarnas kvitter, vinden i träden och bilarna som susar förbi. Det har blivit nästintill livsnödvändigt för mig, särskilt i stressiga perioder. Min hjärna är aldrig tyst och tankarna aldrig stilla, men att ha det tyst och lugnt runtomkring gör åtminstone pulsen lite långsammare. 😅


Sommaren gick så fort. Som alltid känner jag att det var så mycket som inte hanns med. Jag bygger alltid stora visioner, alldeles för stora. Önskar att jag umgåtts mer med vänner, gjort fler små utflykter med barnen och läst mer böcker. Men vilka härliga stunder vi haft ändå! 

Den största och allra finaste insikten är dock att saker och ting gått så mycket framåt för Kian. Han mår bättre än någonsin, han har mognat och utvecklats enormt och vi har fått en helt annan livskvalitet tack vare det. Mycket fler möjligheter, även om det såklart krävs en hel del anpassningar vid speciella tillfällen. Familjehögtider är fortfarande en enorm utmaning. Man lär sig något nytt varje gång och även om man anpassar och planerar så sitter man alltid efteråt och funderar på vad man kunnat göra bättre.


Vår tältsemester i sommar blev helt fantastisk och ingen av oss ville åka hem. Enorma framsteg från föregående år, ett större tält, bättre fläktar och en mer fyrkantig struktur gjorde susen. Såå roligt och jag är så glad att jag kan få dela något jag älskar med mina barn. 🥰

Egentligen kanske jag också utvecklats enormt, kanske äntligen lärt mig att vara lite mer realistisk och småskalig i mina visioner? Det är ju många faktorer som spelar in, men oavsett vad är det ju dessa framsteg som gör att man får nytt hopp om framtiden. ❤️


Nu kommer hösten- en fantastisk tid på året men även en tid då jag nästan alltid dyker ner i det mörkaste mörkret, inte bara vad gäller dygnets ljusa timmar utan även själsligt. I oktober någonstans, oftast runt min födelsedag, brukar jag befinna mig ganska långt ner under höstlöven, orken är slut, kraven är höga och allting sätts på sparlåga. Jag strävar hela tiden efter att hitta vägar som håller mig kvar på den ljusare stigen, navigera mig framåt utan att behöva bränna mina ljus från båda ändar, men hittills har det varit svårt. Håller mig oftast med huvudet över ytan, precis så att jag kan få luft nog att andas mig igenom de djupaste hålorna, men jag är alltid lite ledsen över att inte kunna njuta mer av denna fantastiska årstid. För visst är det mysigt att kunna tända ljus redan när man kommer hem från jobbet , återinföra sopporna på menyn- de som varit vilande under sommarhalvåret, och drömma om allt man vill göra i livet. Drömma kan man förvisso göra året runt men min bästa tid för drömmar infaller alltid samtidigt som mörkret och kylan letar sig in. 


Det är så spännande att leva ändå! Jag funderar ofta på vem jag kommer få möjlighet att möta, vilka chanser och risker jag kommer att ta och vart de kommer att leda mig. Det är rätt svindlande egentligen, att möjligheterna är oändliga. Jag hörde någonstans att man är alltid bara ett enda beslut ifrån en livomvälvande förändring. Det första steget, och ibland det enda, är att bestämma sig för vad man vill. Och sen bara hoppar man - rakt ut i ovissheten. Bara man vågar. Tänk vad mycket fantastiskt man kan få vara med om, bara man kliver ur den där förrädiska komfortzonen.


Nu ska jag ta tag i dagen, dotterns rum ska fixas, fiskarna behöver en städning i akvariet och tvätten behöver vikas. Ikväll blir det fest för ovanlighetens skull, även om tv-soffan lockar väldigt mycket. Sista säsongen på The walking dead har ju kommit ut och jag skulle helst plöja hela säsongen direkt. 🤩


Ta hand om dig 🍁






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Livet känns inte så kul just nu

Ett skepp kommer lastat med…

Fantasier